Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
tillfällen, då han överraskat dem; han mindes några has-
tigt avbrutna gester, h ans vita, feta hand, och det hän-
ryckta uttrycket i h enn es ansikte; hans opålitligt glim-
mande ögon, lösryckta bitar av en obegriplig konversa-
tion, som det ej lönade sig att lyssna till, tysta pauser som
då ingenting betydde, men vilka nu föreföllo belysande
som ett frambrytande solsken. Han mindes alltsammans.
Han hade ej varit blind. Åhnej! Och att veta det var
en befrielse; det återgav honom hans fattning.
»Jag ansåg det vara under min värdighet att misstänka
dig», sade han högdraget.
Dessa ord måtte visst ha besuttit någon magisk makt, ty
när han väl uttalat dem kände han sig ofantligt befriad.
Och strax därpå genomfors han av glädjefull förvåning
över att han kunde bli inspirerad till sådana sanna och
nobla uttalanden. Han observerade sina ords verkan. De
kommo henne att kasta en hastig blick över axeln. Han
uppfångade en skymt av våta ögonlock och av en röd
kind med en tår som hastigt rullade ned. Därefter vände
hon sig igen och satt som förut, med ansiktet dolt av
händerna.
»Du bör vara fullkomligt uppriktig mot mig», sade
han långsamt.
»Du vet allting», svarade hon otydligt mellan fing-
rarna.
»Detta brev... Ja... men...»
»Och jag kom tillbaka», utropade hon med kvävd röst,
»du vet allt.»
»Det gläder mig — för din skull», sade han med effekt-
full värdighet. Han lyssnade med djup rörelse till sina
egna ord. Det föreföll honom som om något oerhört
betydelsefullt skulle pågått i rummet, som om vart ord
och var rörelse hade förut bestämts vid tidernas begyn-
nelse och nu, i sin slutliga fullbordan, skulle sammanfat-
tat skapelsens hela mening.
»För din skull», upprepade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
