- Project Runeberg -  Fredlösa historier /
176

(1924) [MARC] [MARC] Author: Joseph Conrad Translator: Karin Hirn With: Yrjö Hirn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176

» Nå — väl», sade han, »men för några timmar se’n?
Och i morgon? ... Det är vad...»

Han blev skrämd över den riktning hans ord togo och
avbröt sig tvärt. Var tanke tycktes leda in till den otämj-
da dårskapens hopplösa värld och återkalla det skräm-
mande medvetandet om makter som måste ignoreras. Han
sade hastigt:

»Min ställning är mycket pinsam — och svår ... Jag
känner det...»

Han betraktade henne stint med ett pinat uttryck, som
cm han helt plötsligt skulle blivit fruktansvärt nedtryckt
av oförmågan att formulera sina tankar.

»Jag är beredd att gå», sade hon sakta. »Jag har för-
verkat allt... för att få erfara... få erfara...»

Hon sänkte sitt huvud, hennes röst dog ut i en suck.
Han gjorde en otåligt bifallande åtbörd.

»Ja, jal Det är allt gott och väl... förstås. Förverkat
— ah! Moraliskt förverkat — endast moraliskt förver-
kat... ifall jag kan tro på dig...»

Han ryckte till vid det hon sprang upp.

»Åh! Jag tror, jag tror», sade han hastigt, och hon
satte sig igen lika tvärt som hon rest sig. Han fortsatte
dystert:

»Jag har lidit oerhört — jag lider ännu. Du kan knap-
past förstå huru mycket. Ja, till den grad, att när du
föreslår en skilsmässa, så är jag nästan... Men nej. Man
har sina plikter. Det har du glömt; men jag har ej gjort
det. Vid himlen, jag har aldrig glömt dem. Men vid en
dylik ohygglig skandal misstager sig allmänheten ofta i
sitt omdöme — åtminstone för en tid. Du och jag äro
naturligtvis — åtminstone känner jag det så — du och jag
äro ett inför världen. Det är som det skall vara. Världen
har rätt — i huvudsak — eljes skulle den ej vara —
kunde ej vara — det den är. Och vi äro en del av värl-
den. Vi ha våra plikter mot — mot våra medmänniskor,
som icke vilja — bli...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 14 15:27:30 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fredlosa/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free