Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
mänskligt hjärta, kärlek till ett mänskligt väsen!
Med hjälp av den nåd som en gång i livet kom-
mer även den mest oförtjänte till del, öppnades för
honom templets portar, och medan han där försjönk
i betraktelser över den upphöjda och dyrbara vissheten,
glömde han alla tillvarons betydelselösa tillfälligheter:
förvärvandets njutning och ägandets lust; alla de mång-
skiftande och lockande formerna av de begär, som be-
härska den materiella världens dåraktiga glädje och för-
aktliga sorg. Tro! — Kärlek! — Den orubbliga, säkra
tron på en själs sanning — den stora ömheten, djup som
oceanen, lugn och evig som rymdens oändliga fred högt
ovan jordens kortvariga stormar. Det var vad han hade
begärt under hela sitt liv — men han förstod det nu för
första gången. Det var genom smärtan över att förlora
henne, som han vunnit detta vetande. Hon hade gåvan!
Hon hade gåvan! Och i hela världen var hon den enda
mänskliga varelse, som kunde utlämna den åt hans oänd-
liga längtan. Han tog ett steg framåt och sträckte ut ar-
marna, liksom för att trycka henne till sitt bröst. Men
då han lyfte upp huvudet möttes han av ett sådant ut-
tryck av vild förskräckelse, att hans armar maktlöst föllo
ned, som om de råkats av ett våldsamt slag. Hon ryg-
gade tillbaka, snavade över tröskeln, och så snart hon
hunnit till trappavsatsen vände hon sig om, snabb och
nedhukad. Släpet på hennes dräkt snodde sig kring
hennes fötter. Det var en oförställd, uppskrämd flykt.
Hon flämtade och visade tänderna; hatet till styrkan,
föraktet för svagheten — hennes köns eviga instinkter
flögo upp som en leksaksdjävul ur en ask.
» Detta är avskyvärt», skrek hon.
Han rörde sig ej. Men hennes ansiktsuttryck, hennes
häftiga åtbörder, klangen i hennes röst voro en mängd
fakta, vilka likt en tät dimma utbredde sig mellan honom
och hans drömsyn om kärlek och tro. Den försvann. Och
när han betraktade detta vredgade, triumferande och
bleka ansikte, vilket oförmodat framblickade som ur ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
