Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
bakhåll — då återkom han långsamt till den sinnliga
världen. Hans första rediga tanke var: jag är gift med
denna kvinna, och den nästa: hon skall aldrig komma
att ge mig någonting utöver det jag nu ser. Han önskade
att han ingenting skulle sett. Men minnet av hans dröm-
syn, det minne som evigt dröjer hos den som en gång
haft en sådan uppenbarelse, kom honom att med den
naiva strängheten hos en nyss omvänd — som ännu bä-
var efter mottagandet av den nya tron — säga: »du har
icke gåvan!» Han vände ryggen mot henne och lämnade
henne fullkomligt mystifierad. Och hon gick långsamt
uppför trappan, stretande med en obehaglig misstanke
om att ha stått ansikte mot ansikte med någonting som
var mer subtilt än hon själv — som var djupare och mer
betydelsefullt än hennes missförstådda och tragiska
känslokonflikter.
Han stängde dörren till drawing-room’et och rörde sig
mållöst omkring i de tunga skuggorna och den glödande,
yppiga skymningen. Hon ägde icke gåvan — ingen ägde
den... Han snavade mot en bok, som hade fallit ned
från ett av de överfulla småborden. Han tog upp den
lilla volymen och närmade sig lampan. Det eldiga skenet
föll varmt på pärmen och förvridna guldbokstäver gni-
strade över den i förvirrande mängd och framstodo i
glödande rött. »Törnen och arabesker». Han läste det
en gång till, »Törnen och ar...» Den andres dikter. Han
fällde boken till golvet, men kände icke ens ett stygn av
svartsjuka eller förbittring. Vad visste väl han...?
Vad...? De brinnande kolen rasade ned bakom järn-
gallret; och han vände sig om för att betrakta dem ...
Ah! Den andre hade varit villig att avstå från allt vad
han ägde för denna kvinnas skull — som icke kom —
som icke hade nog tro, nog kärlek, nog mod för att
komma. Vad ämnade denne man, vad hoppades han,
vad önskade han? Var det kvinnan han åstundade —
eller var det den dyrbara och upphöjda vissheten! Den
första osjälviska tanke han någonsin skänkt en mänsklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
