Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lagunen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAGUNEN
en vite mannen, som med båda armarna stödde sig
mot kajutans tak i aktern av båten, sade till styr-
mannen:
»Vi skola stanna över natten vid Arsats röjning. Det
är sent.»
Malajen endast grymtade, och fortsatte med att upp-
märksamt betrakta floden. Den vite mannen lutade sin
kind mot sina korslagda armar och stirrade ned i båtens
kölvatten. Vid ändan av den vattenväg, som den skarpt
glittrande floden skurit ut genom skogen, hängde solen,
klar och bländande, lågt över vattnet, som sken likt ett
band av metall. De mörka och dystra träden stodo orör-
liga och tysta på vardera sidan om den breda floden. Vid
foten av resliga, tätt sammanpackade träd stego stamlösa
nipa-palmer upp ur den gyttjiga banken, med knippor av
stora och tunga blad, som hängde orörliga över de bruna
vattenvirvlarna. I den dödsstilla luften tyckets vart träd,
vart blad, var gren, varje slingerväxts klänge och varje
lilen blommas kronblad ha blivit förtrollat till fullkom-
lig och evig orörlighet. Ingenting rörde sig på floden
utom de åtta årorna, som regelbundet blänkte till när de
lyftades och sänktes igen med ett enda plask, medan styr-
mannen förde sin åra åt höger och vänster, samt i en
periodisk och sirlig sväng med bladet beskrev en glim-
tande halvcirkel över sitt huvud. Det upprörda vattnet
skummade längs båten med ett oredigt sorl. Och den
vite mannens kanot, vilken rörde sig framåt genom de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
