Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie Sophie Schwartz: Porträttets historia, novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 36 —
Rummen voro enkelt möblerade, men med en viss
prydlighet.
"Wilhelms värdinna var en fru Strauer. Hon bodde
här med en gammal vänninna mamsell Margretha och
ett par tjenare.
Mamsell Margretha tycktes vara den som hade
hand om förståndet; ty hon försedde gästen med mat
och förde honom, sedan han souperat, upp i öfra
våningen, der han inlogerades i ett stort och ljust rum.
När Wilhelm blifvit lemnad allena började han
marschera fram och tillbaka, mumlande för sig sjelf:
— Jag har aldrig träffat på ett så skönt
gumm-ansigte som hennes. Hvilken regelbundenhet, hvilken
harmoni i anletsdragen, hvilken vacker ansigtsform och
hvilken mildhet i uttrycket. Han stannade framför
fönstret i det han tillade för sig sjelf:
— Hon skall icke neka mig taga hennes
porträtt. Jag vill redan i morgon bedja henne derom.
Något öfver en vecka hade förgått och ännu
finna vi "Wilhelm qvar hos fru Strauer, sysselsatt att
måla hennes porträtt.
Om den gamla frun varit aderton år i stället för
några och sextio hade Wilhelm omöjligt kunnat vara
mera intresserad af henne än han nu visade sig. —
Då han icke målade tillbringade han hela timmar
med att samtala antingen med henne eller med mam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
