Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie Sophie Schwartz: Porträttets historia, novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 38 —
— Hvad kan det vara? Jag tycker det är så
likt att det förefaller mig som om det vore hon sjelf.
— Så tycker äfven jag, men ändå är jag icke
tillfredsställd. Emellan mig ocli bilden der står en
fråga, och förr än den blifvit besvarad förefaller det
mig som om jag icke kunde känna mig nöjd med mitt
arbete.
— Verkligen. — Nå låt höra frågan; möjligt
att jag kan besvara den.
— Nog kan ni, om ni vill.
— I så fåll är ju alltid skäl att ni rycker fram
med frågan.
Wilhelm fattade om mamsell Margrethas arm
och drog henne närmare taflan sägande, i det han
pekade på porträttets ögon:
— Då jag ser denna blick frågar jag
ovilkorligen: huru har ett menskligt öga kunnat få ett sådant
uttryck. Det förefaller som om en hel verld af
undergifvenhet, godhet och förtröstan lyste i den blicken
och ändå såsom man läste deruti att lidandets kalk
blifvit tömd till sista droppen.
— Den har så ock, sade mamsell Margretha
och såg med rörelse på sin gamla vänninnas bild.
— Ack, mamsell Margretha, berätta mig
porträttets historia. Ni känner den och ni skadar ju
icke originalet om ni ger mig del deraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
