Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wilhelmina Stålberg: Sotargossen, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 68 -
Amalia, den yngre systern, fick en dotter, och
knappt hade denna lilla varelse skådat dagens ljus,
förrän planen till ett giftermål med tiden mellan henne
och kusinen Franz, som då var fem år gammal,
uppgjordes af de unga mödrarne, samt i allo gillades af
deras män. Det var icke endast på skämt, utan det
var på verkligt allvar, som de båda föräldraparen
sålunda helt egenmäktigt bestämde öfver sina barns
framtid; och i enlighet med det fattade beslutet
uppfostrade de barnen.
Millers kompagnon var från början rik och
äfven för Miller lyckades det, att genom gynnande
konjunkturer och lyckade spekulationer inom kort tid
vinna en förmögenhet, som, från att först kunna
kallas ganska betydlig, snart steg till ansenlig, ja till
ofantlig. De båda rika husens anseende och kredit
skulle ju i en framtid ökas genom att den enda
arf-vingen ur hvardera förenades till ett par; och hvad
vore väl mera glädjande för de ömma systrarne, de
goda vännerna och svågrarne, än att genom barnens
förening finna sig ännu närmare förbundne sins
emellan?
Franz och Augusta uppväxte sålunda i den
fasta öfvertygelsen, att de med tiden skulle blifva man
och hustru, en öfvertygelse, som af ingenting tycktes
kunna rubbas, heldst det aldrig heller föll någon
menniska in att söka bibringa dem någon annan. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
