Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wilhelmina Stålberg: Sotargossen, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 71 -
och älskvärd. Yäl skulle hennes ofantliga rikedom i
perspektiv kunnat förmå mer än en ungherre att
försäkra, det hon vore det mest intagande qvinnoväsende
på jorden; men då rikedomen ansågs oåtkomlig, såg
man ock flickan sådan hon var, utan all illusionens
prisma, och gick henne helt aktningsfullt förbi.
Detta förtretade Augusta, som hade beredt sig
på att få utdela korgar, och stämde henne mildare
mot kusinen, som i alla fäll var hennes utkorade.
Vid hans återkomst firades förlofningen. Franz
förhöll sig dervid temligen passiv, heldst Augusta nu
visade sig mot honom vänligare än någonsin och
tycktes vilja göra allt för att behaga honom.
Men nu fordrade handelshusets affärer, hvari den
unge mannen redan hade inträdt, att han skulle resa
till Stockholm på några få veckor. Dock, i stället
att på utsatt tid återkomma, behagade han
qvarstan-na, så att de beräknade veckorna växte till lika många
månader, utan att unga herrn fann för godt att
återvända hem. Slutligen blef hans far otålig, så att
äfven han reste till hufvudstaden, der han fann sin
son invecklad i ett allvarsamt kärleksäfventyr, vida
under hans värdighet, som det hette, och så mycket
mera oförlåtligt, som han ju från spädaste
barndomen var 5;så godt som gift karl», enligt hans goda
moders sätt att uttrycka sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
