Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wilhelmina Stålberg: Sotargossen, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 80 -
Blodet stockade sig omkring Millers hjerta, så
att han hade svårt för att andas.
Inkommen i det yttre rummet mötte han der ett
fruntimmer i djupaste sorgdrägt. Hon såg ut att
vara ungefär tjugosex år gammal.
Månne det kunde vara Emma W.. .? —
Omöjligt! — Så kunde hon dock icke hafva förändrat
sig. Emma hade varit en skönhet. Denna var icke
alls vacker, men hade dock i sitt ansigte någonting
obeskrifligt intagande, någonting oemotståndligt ljuft,
som ådrog henne allas tillgifvenhet och förtroende.
Miller tog mod till sig och frågade:
»Är det med mamsell W... jag har äran
att tala?
»Ja, min lierre.»
»Dotter till den nyss aflidna fru W... ?»
»Ja, visst. Min mor begrafdes i går.»
Hon yttrade dessa ord med bruten röst och
tår-fulla ögon.
»Det är väl icke mamsell Emma?" frågade
Miller.
Den sorgklädda studsade och tog ett steg
tillbaka, samt betraktade honom helt bestört.
»Emma!» upprepade hon? ... Nej; mitt namn
är Henriette. Jag hade visserligen en äldre syster
med namnet Emma; men lion är död för många år
sedan. — Kände ni henne?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
