Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wilhelmina Stålberg: Sotargossen, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 85 -
»trettonde året gammal, nedföll från taket af ett
fy-« ra våningars hus å Ladugårdslandet och skadade sig
»lifsfarligt. Han blef genast affürd till Kongl.
Sera-»fimerlazarettet, för att der vårdas. Man tror dock,
»att han ej kommer sig efter det förfärliga fallet från
»höjden ner i stengatan.»
Det var en underlig känsla Miller erfor vid
läsningen af dessa rader, en känsla, för hvilken han sjelf
ej kunde göra sig reda. Fruktan .. . förskräckelse,
fasa hade dock öfverhanden inom honom och han sade
till sig sjelf: -Månne väl ? ... O, min Gud! . .
min Gud!»
I nästa minut förkastade han dock tanken, såsom
orimlig »Hur många pojkar här i Sverge heta ej
Carl Alfred,» tänkte han. »Dock — tillnamnet
Gott-rör! . .. Ett underligt namn ! Förmodligen efter
socknen Gottröra i Roslagen. Det var ju i Gottröra
socken, som torparfolket bodde, der . .
Han rusade upp ur sängen, klädde sig i hast
och skyndade ut, samt begaf sig direkte till
Ladugårdslandet, der ban efterfrågade hvar traktens
sotar-inästare bodde.
Anländ tiil denne notabilitet, som han lyckligtvis
fann hemma, gaf han sig i samtal med honom,
angående gossen. Der vexlades ej många frågor och
svar, förrän Miller fick veta, att Carl Alfred var
kommen från Norrland, dit herr sotareåldermannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
