Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wilhelmina Stålberg: Sotargossen, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 99 -
än bemödade sig att icke göra det. — Och dà nu
så väl assessor Kron, som hans fru försäkrade
henne, det hon ej beginge någon låghet genom att räcka
sin hand åt den som en gång älskat hennes syster —
en handling, som hon inför sitt samvete borde kunna
försvara — samt att hon ännu mindre derigenom
förnedrade sig i andras ögon, enär hemligheten om
Mil-lers förhållande till Emma ju vore känd af ingen mer
än dem båda, hennes förtrogna och hjertligt
välmenande vänner, så kunde hon i lugn utbyta den fattiga
guvernanten med den mörka framtiden mot den
omätligt rika brukspatronsfrun, hvars framtid —
åtminstone enligt allt menskligt utseende — var för alltid
försäkrad.
Och så skedde det. Der blef ett lysande
bröl-lopp i assessor Kröns praktfulla våning och nöjen,
jemte de dyrbaraste presenter, hade under
lysningsveckorna öfverflödat.
Men bruden var, på uttrycklig begäran, högst
enkelt klädd; och rätt glad var hon icke, ty hon
tänkte på de båda hädangångna — modern och
systern.
Emellertid hafva nu de båda makarna under sitt
tioåriga äktenskap varit outsägligt lyckliga. Henriette
liar skänkt sin man tre döttrar, trenne blifvande
gracer i skönhet och älskvärdhet, såsom alla förutspå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
