Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lea: Sista försöket, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 102 -
— Vår dotter, bästa Mese, har sett trettio
vårar försvinna i tidens flod.
— Chut! — söta vän — du har ju sjelf sagt
att vi aldrig ...
— För andra, lilla Mese, för andra böra hennes
år bli en hemlighet — för oss sjelfva kunna vi
thy-värr ej dölja att hon icke mera står i lifvets första
blomningsstund, äfvensom att hon ännu inte gjort sitt
val...
— Nej, det tror jag rasande väl! det har hon
haft svårt för, alldenstund . ..
— Mese! inga förolämpningar — Lucretia är
icke en flicka som bjuder ut sig; dertill har hon för
stor aktning för det namn, hennes mor med förvånande
förutseende gifvit henne. Men om hon velat, ser du,
Mese, om hon velat1
— Ja, hvad då? frågade Mese oskyldigt.
— Ja, jag säger ingenting vidare, lilla Mese, du,
skulle kanske ändå inte förstå mig — ack! när
förstod du väl någonsin din ömma trogna maka?
— Gråt inte nu igen, söta Serafla, då kommer
den »stora hufvudvärken» åter och då blir du så
svår — — blir det så svårt, ville jag säga, rättade
sig Mese, då han såg sin »ömma trogna maka» sända
honom en af de der blickarna, som nu i ett och trettio
år marterat honom. Din stora tanke, min skatt! låt mig
nu få höra den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
