Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lea: Sista försöket, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 103 -
— Mese, frågade frun och utsträckte besvärjaude
handen mot honom, vill du se ditt barn lyckligt?
— Ja, det vet Gud, medgaf mannen, bara det
inte kostar för mycket.
Han hade en hemlig aning att kassan var i fara.
Nå än sen, barbar! utropade frun förargad. Du
borde ge ditt hjertblod för ett sådant ändamål.
— Ja visst, söta Serafia, ja visst ! men tanken,
tanken ?
— Vår Lucretia sitter här på landet undangömd
som den blyga violblomman under en törnbuske. Ingen
ser, ingen bemärker henne. Skall det fortgå så,
kommer hon att fälla sina blad utan att verlden vet att
hon nånsin funnits till, och det vore skada. Det är
verkligen på tid att hon kommer ut verlden. Bästa
Mese! jag hoppas du finner som jag, att en resa till
någon besökt badort vid hafskusten skulle göra henne
godt och ...
— Nej si så ta f—n jag det finner, utbrast Mese,
retad till det yttersta vid tanken på allt hvad en
sådan resa skulle kosta. Jag menar, fortfor han, att
nutidens qvinfolk äro galna: de som bo vid hafskusten
skola in åt landet och de som bo in åt landet skola
åt hafskusten och när allt går omkring är det ej
helsan de söka, utan en man.
— Nå, lilla Mese, om än så vore — är det
något ondt i det?. Ligger väl något besynnerligt deri,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
