Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lea: Sista försöket, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 104 -
att en qvinna, sjelf lyckligt gift, önskar sin dotter en
lika säll lott — jag tycker tvertom, lilla Mese, att
det bör smickra dig.. .
Frun var nu sjelfva älskvärdheten, såsom alltid
hände, då det otroliga inträffade att »lilla Mese"
för-ifrade sig. Hon visste nog hon att detta var en
pa-roxysm, som, då den gick öfver, efterlemnade en
svaghet, den hon då, genom att sjelf sätta sig på sina
höga hästar, visste göra sig till godo. Sålunda fann
hon sin uträkning att vid utomordentliga tillfällen reta
sin fromme make.
Yi vilja ej undersöka huruledes fru Serafia
vidare bedref saken, men säkert är att på
eftermiddagen, då kapten var ute åt egorna, mor och dotter
redan öfverlade om de riksvigtiga toalettbestyren.
Yi vilja begagna oss af tillfället och något
närmare taga i ögonsigte denna »blyga violblomma, »som
skulle ut på verldens stora blomsterrabatt.
Mamsell Lucretia Mese är, som vi se, en gråblek,
mager flicka, vuxen som en flaggstång, ungefär. —
Ett par ohyggligt romantiska lingula lockar ringla sig
bakom hvartdera örat ned åt halsen, försigtigtvis
betäckt af en högt uppgående klädning af hemväfdt tyg.
Ögonen blicka melancholiskt omkring sig, då de ej
blicka argt, hvilket stundom händer, och det enda som
för öfrigt påminner om violblomman är läpparne, som
lånat dennas färg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
