Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lea: Sista försöket, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 107 -
Frida låna Lucretia öfver hälften af sin egen garderob —
allt hvad den förra kunde använda, togs med ett för
skam skull yttradt: »jag hoppas du tillåter, lilla
Frida?»
Och Frida tillät. Hon gjorde allt möjligt för
att tante och Lucretia skulle komma åstad, ju förr
dess heldre: — »vi hade gjort så med» heter det i
Frithiofs Saga.
Ändtligen randades den stora dagen. 3 koffertar
och 4 nattsäckar, hatt- och mössaskar uppfyllde
ekipaget, så att det var med knapp nöd de resande
sjelfva fingo plats. Slutligen blefvo de dock instufvade
och kaptenskan yttrade till pigorna, som öfver all
beskrifning förtjusta stodo uppställda för att åskåda
hennes affärd: adjö med er, mina barn! jag hoppas
ni lyda kapten och mamsell Frida. Ni vet att hon
styr och ställer som jag sjelf.. .
Ja-a; styrde hon inte bättre, grinade
lagårds-Brita vänd mot »innepigan,» så måtte skam va’ här
i huset och dä va ja’ som sa’t.
— Och nu, min egen dyre Fabian, farväl —
omfamna din maka!
»Min dyre Fabian» såg ut som en deliqvent i
snaran — han sprattlade och sprattlade för att ej
qväfvas vid den häftiga omfamningen och kom också
verkligen helskinnad derifrån, dä hans makas känslor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
