Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lea: Sista försöket, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 108 -
saktat sig, men ej heller en minut förr. »Allt har sin
tid» säger Salomo.
Lucretia gick mera stillsamt till väga — hon
tryckte krampaktigt sin fars hand och kastade med
detsamma en stor blick mot höjden.
Frida fick en vänlig klapp på kinden af sin
belåtna tante och ett smålöje af Lucretia och så
försvann det resande herrskapet för att gå »underliga
öden till mötes, " som kaptenskan förhoppningsfullt
uttryckte sig.
Nå, himlens Gud vare lofvad! utropade kapten
Mese fromt, då han åter inkommit i hvardagsrummet,
der han tillintetgjord nedsjönk i ett soffhörn,
sammanknäppande händerna öfver sin trinda kaptensmage och
höjde ögonen mot taket.
Frida sade ingenting, men hon sjöng dubbelt så
glädtigt som förut, allt under det hon plockade i
ordning efter de bortresta.
På aftonen omkring sextiden inkom hon till
morbror Fabian, bärande en bricka med rom, socker och
vatten.
— Gu’signe dig, pullan min, du är mittglädjeb arn,
utbrast morbror, soin vid denna ovanliga anblick var
nära att röras till tårar.
Och när nu, efter toddyns intagande, Frida tog
fram kortleken och satte sig att lägga »sympathi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
