Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lea: Sista försöket, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 116 -
dyra här med sina blommor och vår kassa börjar bli
i ett oroande skick — det kostar att lefva på stor
fot ... dock, det får ej hjelpa; man kan ej stanna
på halfva vägen ocn aldra minst vore det skäl nu —
vi få spara dubbelt se’n när vi komma hem. Mese
har t. ex. en otäck vana att jemt ha tobakspipan
hängande i mun — det är både ohelsosamt för hans
fysik och för mina hvita gardiner; han måste vänja
sig af med det oskicket.
— Mamma är då ett riktigt mönster i
hushållsväg, sade Lucretia beundrande.
— Jag smickrar mig med att vara åtminstone
något så när som andra, svarade kaptenskan
blygsamt, tilläggande: följ mitt exempel, min dotter, och
dia make skall en gång tacka mig.
I detta ögonblick knackade det på dörren.
Kaptenskan skyndade att öppna. Det var ett bud, som
öfverlemnade åt mamsell Lucretia en utsökt vacker
blomsterbukett tillika ined en liten biljett af följande
innehåll:
»Skall ni väl ursäkta min djerfhet, älskvärda
mamsell Lucretia och som ett vedermäle af er tillgift
bära dessa blommor i afton?
Jag vågar ej säga mera. — En bön måste jag
dock framföra: glöm dessa blommor iiäll de
misshagat er, men glöm icke den vals ni lofvat er
vördnadsfull beundrare
Arvid v. Stehlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
