Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lea: Sista försöket, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 115 -
del — du tar den hvita klädningen och blåklint på
håret.
— Men mamma — min hals, mina armar?
— En anständig flicka ringar icke ur sig nedåt
halfva ryggen, lika litet som hon går med bara
armar; det är någonting för sedlighetskänslan i högsta
grad vidrigt. Jag har, medan du promenerat om
dagarne, ändrat ditt hvita lif; det är nu höghalsadt och
med långa, vida ärmar, hvilket i synnerhet på en
tyllklädning ganska väl låter sig göra. Dessutom tar
du min juvelbrosch, enda arfvet efter min sal. mor,
samt ditt briljanterade ur — det var nu för väl att
din sal. farmor ej hann göra af med det också —
och sedan vill jag se hvem som kan täfla med dig.
Jag slår vad att v. Stehlen dansar första valsen
med dig.
— Nej, mamma, det gör han inte; han har
bjudit opp mig till den tredje.
— Nå, ja! jag var enfaldig som kunde tro
honom icke bättre taga sig i akt. När jag rätt
tänker på saken hade det varit att allt förmycket
blottställa dig. — »En flickas rykte är som poleradt stål
— man andas derpå och det blir matt.» Ja, hvad
är det jag alltid sagt ? jo, att han är ett mönster för
unga män. Men hvad du nödvändigt skulle ha till balen,
det vore en vacker bröstbukett. Men de äro så ovärdigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
