Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lea: Sista försöket, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 119 -
för det han i sin ungdom en gång på kanten af ett
dike afbrutit en »förgätmigej» och räckt sin Serafia,
blifvit »fäst» vid henne för hela sin tid. Hon hade
nemligen ögonblickligt fallit till hans hjerta under
utropet: "ädle man, jag förstår dig och är din för evigt!»
och detta bara för en enda liten blomma — hvad
kunde då icke den vänta sig, som var oförståndig nog
att sända en hel bukett och åtföljd af ett bref till på
köpet?
Kapten var i sjunde himlen. Han gickgenast till
sin pulpet och framtog i banco hvad hans
anspråkslösa maka begärt i riksgäld — intet pris var för högt
för den lyckan att se Lucretia väl försörjd och slippa
hennes gnat i hemmet. (Pligtskyldigast sätta vi detta
sednare i andra rummet, ehuruväl vi äro nästan
öf-vertygade att kapten satte det i främsta.)
Och nu skref äfven kaptenen:
Min hulda maka!
Nå, så Gud vare innerligen lofvad! Om du ej
tar illa upp, så hade jag aldrig vågat hoppas en sådan
lycka, som att lilla »Kreta» skulle komma hem
förlofvad. Gu signe barnet! — Men det kan en då
säga att ingen är profet i sitt eget land . ..
Liksom inte en annan också kunde berätta
nyheter och dessa ändå af den glada sorten; jag hade
nästan sEigt giftermål »nyheter, jag också, men som jag
inte sett svart på hvitt på’t, så tiger jag så länge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
