Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lea: Sista försöket, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 122 -
Du yttrade så många gånger att om en tosing ville
arrendera Ekholmen och ge 1200, vore det en välsignad
sak; nu vill en klok menniska ge tusen banco, alltså
anser jag mig ha gått din billiga önskan till mötes. —
Nu den andra nyheten. Löjtnanten, som hvarenda
dag, har ärende hit, naturligtvis, börjar se på lilla
Frida med ögon, som komma mig att förmoda, det
han skulla önska inbegripa henne också i arrendet. —
Jag bryr henne ibland, hjertegrynet, då han är rest
och då rodnar hon som en tulpan och säger: »kors,
hvad Morbror är stygg.» —
Men Roos är en präktig karl — vill betala hela
första årets arrende i förskott, »kontant på disken,»
som man säger — jaha, bevars! inte mej’ emot,
hi, hi, hi!
Jag är allt lite ängslig innan jag får höra hur
du tar saken.
Tänk, min ömma maka, om Frida verkligen
skulle bli en välbeställd fru Roos ■— han är
visserligen inte adelsman, som vår måg, men han har i
stället pengar som gräs. Jo, då menar jag att äfven
jag en gång varit »klok och förutseende» ty hade jag
sagt nej till det föreslagna arrendet, hade han rest
och aldrig låtit höra af sig mer. Det är så säkert som
att jag är din trogne make
Fabian Mese. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
