Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lea: Sista försöket, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 121 —
smak — »för dess natursköna belägenhet", sa
men’-skan. —
— Men hvarför köper inte löjtnanten ett ställe,
sa’ jag.
— Nej, sa han, skulle jag köpa, måste det vara
något stort (hör du, mamma — något stort!) men jag
är ännu så ung, att jag ej vill fästa mig vid någon
viss plats. Men arrendera på ett par års tid, har
jag deremot mycken håg till. Man har sagt mig,
fortfor han, att kapten skulle vara sinnad, för att få
njuta ett par års välbehöflig hvila, att arrendera bort
Ekholmen; är detta händelsen, anhåller jag att få
veta arrendesumman —• jag kommer ej att pruta.
Jag tyckte han såg riktigt söt ut, ynglingen.
— Tag det då för 1500, sa jag, men ryste med
detsamma inom mig, ty tänk om ban nekat, och det
var allt bra tilltaget.
— Det är afgjoidt, sa han, och räckte mig
handen.
Ja, söta Serafia, jag säger rent ut att jag
aldrig skulle vågat detta steg, om jag ej hört dig säga»
inte en utan hundrade gånger, att jag inte duger till
landtbrukare mer än — — ja, jag vill inte såra dig,
min söta vän; du kommer allt sjelf ihåg det. Nu ha
vi då en bestämd årlig summa och du slipper förarga
dig åt min oduglighet, lilla mamma (nog har du väl
rätt, kan jag tänka, annars hade du aldrig sagt det).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
