Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lea: Sista försöket, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 124 -
vande oskuld, med tidningen utbredd öfver näsan,
hvilket var en fin pik åt alla lefnadslustiga flugor och
mygg att hålla sig på vördnadsfullt afstånd.
Kl. var öfver 4 och Frida höll på att ordna
kaffebordet. Den blankskurade messingskannan sken
som en sol, hvilket kanske är väl tilltaget... nog af:
hon sken på ett högst inbjudande vis, som vackert
bröt sig mot den hvita serveten och de friska
blommorna. Äkta kopparna voro framkomna, söndagen
till ära, och allt var så innerligen hemtrefligt ordnadt.
Då hördes hofslagen af en häst och ögonblickligen
fingo Fridas kinder rosor, rödare än de som prålade
på kaffebordet . .. unga läsarinna! förstår du hennes
rodnad? Så mycket bättre för dig; du har då lärt
hvad lifvet eger skönast: kärlekens välde.
Det tog raskt i dörrn — men kapten Fabian
vaknade ej för det — och framför Frida stod — just
den hon tänkte på: Hjalmar Roos. —
Vid hans hjertliga »god dag» nickade Frida blott
vänligt och lade ett finger på mun för att ålägga den
välkomne gästen tystnad, visande på den sofvande.
— Aha! hviskade Hjalmar, under det ett gladt
leende d rog öfver hans vackra, öppna ansigte. —
— Får jag be löjtnanten stiga in i kabinettet så
länge, yttrade Frida sakta; morbror vaknar nog snart.
Måtte han sofva så länge som möjligt, tänkte
löjtnanten inom sig och följde den täcka flickan in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
