Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lea: Sista försöket, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta lilla förtjusande, af blommor uppfyllda rum, der
en liten hörnsoffa inbjöd till angenäm hvila.
Solstrålarna lekte gladt mellan blad och blommor; en liten
svala qvittrade utanför det balföppna fönstret. Hela
rummet var som ett kärlekstempel. —
Också saknades ej Amor. Han sköt djerft sina
pilar rakt i hjertat på de båda älskande, som, helt
förlägna sutto der i soffan och mot vanan hade nästan
intet att säga hvarandra.
Båda kände inom sig, att nu eller aldrig vore
den afgörande stunden inne.
— Nej, utbrast slutligen löjtnanten, resande sig
häftigt från soffan och fattade den lilla fina hand som
lekte i dess toffsar, jag måste tala, om ej mitt hjerta
skall brista: säg, goda, dyra Frida, kan du hålla
mig kär?
Med en blyg, men glad blick såg Frida upp till
den höge, smärte ynglingen framför henne.
— Nå, Gud välsigne dig för det! utbrast denne,
som fullkomligt riktigt tolkade denna blick. Endast
till dig på bela jorden ville jag också säga dessa ord,
som nu flera dagar å rad sväfvat öfver mina läppar:
är det riktigt sannt att du vill bli min egen lilla
förtjusande hustru?
— Ja Hjalmar, det vet Gud jag vill, om du
bara kan bli nöjd med en sådan liten obetydlig flicka,
som jag är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
