Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lea: Sista försöket, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 129 -
— Än jag då! Men jag måste nödvändigt tala
med min far. Jag är visserligen genom mitt möderne
på sätt och vis oberoende, men trotsar honom ogerna.
Jag vill dessutom ge befallning om min egendoms
iståndsättande, denna egendom, som en gång skall
helsa dig som herrskarinna.
— Hvad heter denna egendom, dyre Arvid. Jag
bäfvar att jag, obekant med fremmande språk, kanske
knappast kan utsäga dess namn.
— Nirgendswo, min engel, log fästmannen.
— Gud, ett sådant ståtligt namn! Nirgendswo —
Nirgendswo! kan jag, min älskling?
— Det går ju ypperligt. Men hör mig, Lucretia,
jag har ett förslag ...
— O, säg mig det!
— Hvad säger du om vi, för att desto oftare
minnas hvarandra, utbytte våra ur tills vi råkades
igen.
— O, en gudomlig tanke! men, dyre Arvid, om
någon olycka skulle hända ditt — jag vet ju att det
är dubbelt så dyrbart som mitt.
— Tala ej derom, min Lucretia! det står dig
fritt att förstöra det, om en sådan nyck skulle falla
dig in.
— Huru frikostigt i ett afseende och hur
obeskedligt i ett annat — du känner icke nordens qvin-
Freja. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
