Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lea: Sista försöket, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 131 —
du min finesse i går att låta hundrariksdalerssedlen
liksom af en händelse ligga framme — tag den, barn,
och lägg in den, tag den, min »lilla nåd» du får nog
sedermera handtera tjogtals sådana — ah! en gång
var jag vis, och det var, när jag beslöt mig för denna
brunnsresa.
— Hvar är sedeln, mamma? frågade Lucretia,
som under tiden sökt på toaletten.
— Den ligger på nålfatet, barn lilla.
— Nej, mamma!
— Ah jo, barn, visst gör den det, men du är,
hvad man kallar giftasblind, min »lilla nåd."
Kaptenskan reste sig nu för att söka —
förgäfves — den var och blef borta och med den
jubel-broschen, ett par guldörhängen — silfverstakarna på.
toaletten — det var klart att fruntimren voro bestulna.
Kaptenskan störtade till sin chiffonier att se om
plånboken fanns qvar — jo, den fanns verkligen qvar
— men tom.
— Hon flög till garderoben — hennes båda
si-denklädningar och Lucretias båda dito försvunna —
allt — allt borta!
I detsamma instörtade städerskan och berättade
att den gentila herrn och frun, som i går varit hos
kaptenskan, rymt under natten, efter att ha stulit
öfverallt hos sina bekanta och att länsman med tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
