Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lea: Sista försöket, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 134 -
himlens namn kan ha händt? Det låter på hennes
bref som om någon förförare varit framme. Ja, då
kan jag så godt hänga mig först som sist. Den der
kammarjunkarn, den illistige bofven, måtte hämnden
drabba honom, så visst som olyckan drabbat mig.
Penningarne skickades och mor och dotter kommo
hem; men — hvilken hemkomst! Vi öfverhoppa de
gräsliga epitheter kaptenskan slösade på sin
tillintetgjorda make, som nu fick uppbära hela skulden för
denna olyckliga resa, äfvensåväl som — och om
möjligt ännu mer — för Fridas förlofning, öfver hvilken
kaptenskan nu var alldeles ursinnig. Det var ju’
sol-klart att allt var kapten Fabians skull, ty — hade
lian haft det mod som en man egnar och anstår, så
hade han sagt nej till resan, och då hade den der
fogeln Fenix, som nu flaxat bort med den dumma
Frida, naturligtvis friat till Lucretia och bela hennes
framtid blifvit betryggad. Och för det tredje och sista
hade »Fabian» varit nog gudlös att utan sin makas
vetskap och medgifvande arrendera bort ett ställe, der
hon, makan, sett sitt enda barn födas och uppspira,
och, nu ville lian, fadren, den omensklige tyrannen jaga
bort maka och barn från denna fattiga torfva, den
enda, der de kunde trifvas. Nej, Mese, slöt den
förbittrade makan sitt tal: onaturliga barbar, som du och
jag förbannar den olycksaliga dag, då jag först
lyssnade till dina falska eder!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
