Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lea: Sista försöket, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 135 -
Beträffande kapten Fabians sinnesstämning under
dessa störtsjöar, vilja vi blott nämna att han
upplefvat många stormiga dagar under sitt pröfningsrika
äktenskap; dock annoterade han denna i sin särskilda
almanacha som den allravärsta, hvilket vill säga
något...
Lucretia klädde sig svartklädd och talade på
tvenne månader icke ett ord. Med gränslöst förakt
blickade hon ibland på Frida och gick alltid undan
då dennes fästman kom på besök. Hon hade numera
svurit att dö ogift och tänkte bestämdt hålla sin ed.
Ett halft år derefter stod Fridas bröllop och på
länge hade kaptenskan ej visat ett så blidt ansigte.
Men det var den söte brudgummens förtjenst, eller
snarare de dyrbara sidentygernas och den äkta själens,
dem han vördnadsfullt och artigt skänkt den »nådiga
tanten.»
På Fridas många och hjertlika uppmaningar till
Lucretia att bevista hennes bröllop, fick hon endast
detta svar: nej, och tusen gånger nej! arma offer! jag
beklagar dig och föraktar din bödel.
Kapten var förtjust, I anseende till de
»upplysningar och råd», som den godhjertade finkänslige Roos
alltjemt sade sig behöfva af gårdens förra egare, fick
denne tillfälle att sin mesta tid vistas hos de unga tu
och slutligen blef detta en kär vana, så mycket lättare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
