Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Wtr.: Gammal kärlek rostar icke, teckning ur folklifvet i Norra Helsingland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 143 -
hanget. Med en tyst suck, som innebar lika mycket
ånger som sjellförebråelse, försjönk han i tystnad.
Mattes och Anna hade, såsom vi redan veta,
väst upp tillsammans och från barndomen varit
lekkamrater. Deras föräldrar, som begge voro
kolarefolk och bodde på Bjuråkers-skogarne ej långt från
hvarandra, hade inånga gånger sinsemellan samtalat
om denna deras barns förtrolighet och på denna
grundat förhoppningen om ett blifvande giftermål. Det
passade sig så bra, tyckte de, om deras enda barn
byggde ett hjonelag och ehuru deras
förmögenhets-vilkor voro ganska ringa, visste de dock, att de
lemnat sina barn i arf arbetsamhet och ett förnöjsamt
sinnelag, som alltid utgör den varaktigaste rikedom.
Mången gång då Mattes far, Anders Mattsson, vandrat
den mils långa vägen från sitt liem Rödk ullen till
Morängen, der Annas far, Lars Pehrsson, bodde, hade
han i sitt sinne gjort upp vackra framtidsplaner för
de båda kära barnen, hvilka han nästan lika ömt
älskade.
Men menniskan spår och Gud rår. Då Mattes
blifvit äldre, tog han tjenst hos en. förmögen bonde i
Lia by och blef snart omtyckt af sin husbonde för
sin raskhet och flit i arbetet. Husets enda dotter,
Greta, fattade också tycke för den hurtiga, vackra
drängen och den dagliga samvaron ökade denna böjelse.
Mattes råkade i strid med sig sjelf; det synbara fö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
