Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Wtr.: Gammal kärlek rostar icke, teckning ur folklifvet i Norra Helsingland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 154 -
Dansen afstannade, musiken tystnade. Alla stodo
handfallna och betraktade hvarandra med tvekan,
liksom förlägna hvad de under dylika omständigheter
skulle göra. Någon bössa fanns ej att tillgå och utan
en sådan var det ej rådligt att försöka döda
björnungen och kanske blottställa sig på samma gång för
en strid med dennes moder. Innan ännu någon hunnit
fatta ett beslut, grep Greta en huggyxa, som stod vid
ena väggen och tillropande den dräng, som medfört un
derrättelsen om björnungens vistande i grannskapet, att
följa sig, skyndade hon ut ur stugan. Innan de öfriga
hunnit komma till besinning, voro hon och hennes
följeslagare redan försvunna i den närbelägna skogen.
Greta och hennes vägvisare hade ett godt stycke
väg att tillryggalägga genom obanad, vild skogsmark.
Men så stor är dessa i skogen uppväxta naturbarns
vana och säkerhet att hitta uti oländig trakt, så snabbt
och tillförlitligt deras öga, att hafva de blott en gång
vandrat genom skogen till ett ställe, så gå de sedan
svårligen vilse. Också kommo Greta och drängen,
som medföljde henne, snart fram till det utvisade
trädet och funno mycket riktigt uti detta björnungen, som
tycktes vara omkring ett halft år gammal och
lyckligtvis tagit sin plats på en af de lägre, tjockare
grenarne, der han satt hopkrupen tätt intill stammen.
Greta fick först sigte på honom och sprang fram
för att gifva honom dödsslaget med yxan. Men hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
