Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Wtr.: Gammal kärlek rostar icke, teckning ur folklifvet i Norra Helsingland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 153 -
Då Mattes och Greta anlände till fäbodevallen,
var dansen redan börjad och glädjen stod högt i tak.
Som vi veta deltog Mattes ej länge deri, utan gick
att uppsöka Anna, som han genast saknade bland de
dansande flickorna. Greta deremot stadnade qvar och
utan att fästa sig vid Mattes frånvaro öfverlemnade
hon sig med hänförelse åt sin danslystnad, samt
svängde tappert om med de öfriga. Hon var en vacker
flicka, dertill rik och dotter till en ansedd bonde; trötts
sin egenskap af fästmö och snart blifvande hustru var
hon derföre eftersökt af de landtliga kavaljererne och
behöfde ej sitta och »kläda väggarne.» De
underligaste danssteg, de mest vågade luftsprång utfördes till
hennes ära, och kavaljerernas förtjusningsskrik under
dansen vittnade blott om deras innerliga förnöjelse,
att få dansa med Greta, på samma gång alla dessa
otvetydiga bevis på uppmärksamhet smickrade hennes
fåfänga och beredde henne synnerlig glädje.
Midt under det dansen var som lifligast, inrusade
en dräng i dansstugan och förkunnade med andan i
halsen, att han, som nyss anländt, under sin väg, ej
långt från vallen, påträffat en björnunge, som tagit
reträtt upp i ett träd. Utan bössa hade han ej kunnat
döda denne, och förmodade dessutom, att björnhonan
ej kunde vara långt borta, hvarföre han ej velat
försöka slå i hjäl ungen, af hvars skrik kanske modren
skulle hafva i så fall blifvit ditlockad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
