Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Wtr.: Gammal kärlek rostar icke, teckning ur folklifvet i Norra Helsingland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 163 -
Det om socknens anseende ömtåliga Delsbolynnet
var nära att brusa upp och det var derföre hög tid
att en af brudsvennerna kom och kallade gubbarne
in att dricka kaffe *).
Uti en större sal som för tillfället var befriad
från allt det skräp, der vanligen förvarades och
anordnad till danslocal, roade sig ungdomen tappert.
Sedan bruden och brudgummen fullgjort sin skyldighet
att efter hvarandra dansa hvar och en med de
moi-tieer, som af brudsvennerna fördes till dem, erhöllo
de omsider sjelfva valfrihet.
Mattes sökte genast rätt på Anna och bjöd upp
henne. Hon invände:
— Du vet ju att jag inte dansar mer, kära Mattes,
jag är allra nöjdast, om jag får stå och se på.
— Se så, säg inte nej nu — jag kan ej lida, att
du ser sorgsen ut på min glädjedag och du vet ju
dessutom att ingen får säga nej åt brudparet.
*) Vi hafva ej kunnat underlåta att efter den af
Helsinglands foriiminnesällskap utgifna Delsbo-grammatikan meddela
ett litet prof på Delsbo-dialekten. Från denna afviker väl
endast obetydligt talet i Bjuråker, men vi tilltro oss ej nog
kännedom om detsamma för att i vår berättelse använda det,
liksom vi äfven anse, att provincialismer endast undantagsvis böra
vid en teckning ur folklifvet användas. — Vi anmärka äfven
här, att vokalen uti ordet jo (jag) har i Delsbo-språket ett ljud
mellan å och ö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
