Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Wtr.: Gammal kärlek rostar icke, teckning ur folklifvet i Norra Helsingland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 164 -
Anna följde med halft motvilligt; men Mattes
låtsade ej märka det.
— Ser du på Greta, yttrade han skämtande, hon
har då riktigt roligt och svänger på af hjertans grund.
Men hon må gerna dansa i dag, sedan får hon ingen
tid dertill och inte tror jag heller att hennes helsa
tillåter dët.
— Greta bör verkligen vara försigtig; hon är ej
stark af sig, men ej kan jag förstå, hur du kan tala
så skämtsamt om hvad som verkligen borde göra dig
orolig.
— Allting ser du i mörkt. — Greta är frisk som
en nötkärna och om hon än hostar lite sedan hon
dansat, så gör det ingenting. — Lungsot har ingen i
hennes slägt haft, och inte heller får hon det. Jag
är glad i dag och derpå kan väl ingen undra; inte
mente jag allvarsamt med hvad jag sade, för nog vitf
jag gerna att min hustru skall behålla helsan, det
förstår du nog.
Anna svarade ingenting, hon bad blott Mattes
upphöra med dansen, ty hon kände sig så trött.
Just i detsamma Mattes följde henne till en
ledig plats på bänken, kom Greta, varm och andfådd
emot dem.
— Nej se på Anna, sade hon, aldrig har jag sett
dig dansa förr så mycket — tänk hvilken synd du
nu begått! tillade hon gäckande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
