Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Wtr.: Gammal kärlek rostar icke, teckning ur folklifvet i Norra Helsingland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 170 -
vägen framåt, gaf han sin oro luft uti väldiga bloss
ur pipan samt åtskilliga halfhögt uttalade meningar.
— Om jag kunde begripa, mumlade han, hvarföre
pojken min skulle flabba till och gifta sig med Greta,
tvärtemot mitt råd. Yackert skinn var det och
pengar hade hon med, men mer var det ej heller och
nu är det slut med båda delarne. Hm — när ej
chri-stendom och ordentlighet är med, så blir det snart
slut med de största rikedomar. Om Mattes hade
tagit Anna ändå — se det hade blifvit välsignelse och
lycka och då skulle jag ej ha’ funnit den här
fördömda vägen så lång att gå. Nu går jag ju här
som ett sjukbud och skall tigga mig till hjelp af
Anna. Det är då ett elände med Greta — har hon
inte nu gått och förkylt sig och ligger der sjuk och
usel i sängen utan att kunna röra sig. Tvi så’na
slynor som aldrig kunna låta bli den der usla
dansen; de skola då taga lifvet af sig hur som helst,
bara de dansa — usch så’na ena, de ä’ inte värda
bättre än att pinas och vara sjuka, när de sjelfva
ställt så illa till åt sig. — Men det är synd om Greta
ändå, fortfor gubben mildare, uppe i allt elände så har
hon flickungen sjuk också, och om hon nu ej får
Anna till att se om båd sig och lill Karin, så blir
det för beklagligt för henne. Inte kan Mattes sitta
och passa upp på dem, och mor och jag äro för gamla
att vaka och se om lillungen. — Jag har ingen annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
