Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Wtr.: Gammal kärlek rostar icke, teckning ur folklifvet i Norra Helsingland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 171 -
att vända mig till än Anna och se det är ändå en
rar flicka — just hon skulle jag ha’ velat ha till
sonhustru — se då hade jag varit nöjd, det är
säkert det.
Lifvad af tanken på hur lycklig både han sjelf
och Mattes skulle hafva varit, om denna önskan gått
i fullbordan, klef gubben rakt på och anlände snart
till Moräng.
Då han öppnade dörren till stugans största rum
eller den s. k. daglig-stugan, mötte honom en vacker
anblick. Framme vid fönstret på hvar sin sida om
det brunmålade fällbord, som der hade sin plats, sutto
i ett par beqväma stolar Annas far och mor, med
händerna hopknäppta och blickarne fästade på Anna,
som satt på en pall vid fadrens fötter och läste högt
ur bibeln.
Anders Mattssons inträde störde icke läsningen.
Anna såg blott som hastigast upp, nickade i
förbigående åt den kära gästen och fortsatte derefter
läsningen till det påbörjade kapitlets slut. Anders
Mattsson stadnade tyst nere vid dörren och lyssnade med
synbar förtjusning till hennes röst.
— Tack skall du ha’, min flicka, sade han, då Anna
slutadt och steg upp. Se det är en flicka, som duger
och som gör sina föräldrar glädje! Guds fred på er
alla, tillade han c ch vände sig till de gamla. Här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
