Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Wtr.: Gammal kärlek rostar icke, teckning ur folklifvet i Norra Helsingland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 173 -
sidan om bordet vid gafvelfönstret, helt nära intill
sängen. Möblerna voro enkla, nästan grofva, från och
med skåpen till bänkarna och de 4 stolarne voro
alla hemmagjorda. Men öfver hela rummet rådde en
viss trefnad, ett — jag vet icke hvad, som endast af
en öm qvinlig hand kan åstadkommas och som
snarare kännes än synes. Det nyskurade, hvita golfvet,
de rena gardinerna, blommorna i sina trädlådor i
fönstren — allt detta gaf mer än väl tillkänna att
den genius, som tagit ordningen om hand, var ej blott
ledd af pligtens bud, utan än mer af kärlekens
maning. Anders Mattsson, som en lång stund sutit tyst
och sett sig omkring, slutade nu granskningen med
en djup suck. Kanske var den framkallad af
jemförelsen mellan detta hem och Mattes’.
— Nog var det väl ändå bra tomt för er, då Anna
var borta, sade han och vände sig till de båda gamla;
det kostade allt på mig också, när Anna for och icke
kan jag begripa, hvad skäl hon hade att taga tjenst
i Enånger.
— Det är ej godt att begripa sig på flickorna ibland
svarade Annas mor; men hennes faster var sjuk och
som hon tyckte sig kunna vara till hjelp då, så var
det ej värdt att hålla henne qvar. Det är nu fyra
år som lion varit der och först när vi gamla verkligt
behöfde henne, kunde vi få henne tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
