Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Wtr.: Gammal kärlek rostar icke, teckning ur folklifvet i Norra Helsingland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 172 -
är det då så fridfullt och lugnt, att det gör innerligt
godt i själen att få komma till er.
— Gud ske lof för allt godt, svarade Lars Persson,
och mest för det Han gifvit oss en sådan god dotter.
Hon är sina föräldrars högsta fröjd och lycka —
hon läser för oss sen både mors och mina ögon blifvit
för svaga och ingen kan väl bättre än hon göra ett
fattigt bo trefligt och gladt.
Det var ej blott tomt beröm, som i dessa ord
uttalades; man behöfde blott kasta en blick omkring
sig för att gifva full rättvisa åt de uttalade loforden.
Rummet var, såsom vanligen är händelsen här
uppe i kolarstugorna, temligen stort med tre fönster,
alla försedda med grofva, men bländhvita s. k. kappor
i stället för nedhängande gardiner. Möbleringen var
den vanliga; ett fällbord under gafvelfönstret, en skänk
med öfverskåp måladt i rödbrun färg och utritadt med
blommor och bondefolkets initialbokstäfver, omgifna af
en krans; på ena långväggen bänkar, som voro
väggfasta, midtemot på andra väggen den stora sängen
med sitt bastanta öfvertak och sitt brokiga lapptäcke.
Nere vid ena sidan om dörren fanns ett hörnskåp och
ända fram till den stora hvitlimmade spiseln sträckte
sig i rader öfver hvarandra hyllor, på hvilka voro
uppradade husets alla koppar-, tenn- och
messings-kärl. Ett stort dalkarlsur med sitt rödmålade fodral
fulländade möbleringen och hade sin plats på andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
