Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O. von K.: Sorg och glädje, berättelse med 2 Planscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 185 —
Småningom växte Nanna upp och liknade snart
en knoppning varande ros samt var, hvad ännu
bättre var, en snäll, god och anspråkslös flicka.
Hjalmar hade vid sjutton års ålder lemnat
fädernehemmet och begifvit sig till akademien, der han
vistats redan i fyra år, under hvilken tid han endast
varit på tvänne korta besök i hemmet, sednast för
halftannat år sedan, under julhelgen. Han var nu
tjuguett år gammal och hade fullbordat sina studier,
tagit både magistergraden och kanceli-examen och stod
just i begrepp att lemna akademien, för att, innan
han om hösten skulle begifva sig till Stockholm för
att inträda i verken, tillbringa sommaren hos sin gamla
fader, kyrkoherden, hvilken redan tvänne år varit
enkling.
Nanna var nu sjutton år och med åren hade
också hennes fägring ökats, så att hon ansågs för en
af ortens skönaste, och jemväl behagligaste och
rikaste flickor.
Ingen under då att Hjalmar, jemte längtan att
få återse fadernehemmet, äfven längtade att få träffa
Nanna, synnerligen som han, genom bref från sin
fader, visste att också Nanna med otålighet afvaktade
hans återkomst. Hon hade så fäst sig vid honom,
att deras förening föreföll henne som en helt naturlig
och afgjord sak, en öfvertygelse den Hjalmar i allo
delade med henne. Äfven hoppades Nanna att, om
förlofningen dem emellan eklaterades, slippa alla de
efterhängsna, mer och mindre fadda tillbedjare, som
täflade om att erhålla hennes hand eller rättare hennes
penningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
