Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Corsaren och hans Brud. Af L—a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•137
Sin lätta sömn, en sömn så underbar,
bon sof så ljuft, liksom en dröm det var;
den hvälfda pannans grund, med liljehyn,
bekransa täckt dess mörka ögonbryn,
men öfver ögat döden satt så stum,
som bortblåst ljuset från sitt himlarum
och sänkt dess blåa klot i nattens grund,
men ej han stört behagen kring dess mund,
de synas ännu le som förr så täckt
och önska ro i dödens aftonväckt.
Den hvita skruden är så skön ändå
och hårets flätor hvila deruppå,
en leksak förr för hvarje sommarvind,
nu ha de somnat med, och hennes kind
sjelf dödens kalla bleka fägring bär.
llon är ej mer, hvi dröjer ban då här?
Han frågar ej, han allt besvaradt säg,
på kalla marmorpannan svaret låg.
Nog af, hon dött, hvad gör väl hur! Del bröst
som var hans ungdomskärleks dröm, hans tröst,
hans skönsta lugn i lifvets raseri,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
