Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Anjou, L. A. Om Wesleyanska Methodismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synpunkt, angripna läran om tröns tillförslgt. Denna
tillftr-sigt har tvenne arter: den Sr i den ena, antingen ett
förtröstande på den objektiva sanning, att ”Gud var I Cbristo, och
försonade verlden med sig sjelf”, eller den troendes inre
visshet, att äfven kan är genom Christum med Gud försonad!
Wesley lade stor vigt på denna visshet, hvilken
ögonblick-ligt gifves, såsom han betygade af sin egen erfarenhet; men
ehuru hvarken han eller hans efterföljare förneka, att en svag
tro, som kämpar med tvifvel eller fruktan, är en
rättfärdiggörande tro, så har man befarat, att de alltför mycket fasta sig
vid denna inre erfarenhet, och derigenom sväfva nära intill
den hemliga Katholicism, som förvandlar sjelfva tron ifråii
medel till rSttfardiggöreke till ett rättfärdiggörande verk. —
Den andra arten innebär, att antingen äre vi blott förvissade
om att nu, då vi tro, vara delaktige af Gnds nid, eller
der-jemte om evig salighet. Wesley begick det misstaget att
åtskilja dessa begge, och fasthålla endast det förra. Dermed
står i nära sammanhang hans lära om den H: Andes
vittnesbörd, och vår egen andas vittnesbörd, hvaruti mindre en
o-riktighet, än en ensidig obestämdhet framträder.
I ett par punkter fam träd er en bestämdare skilnad ifrån
Lutherska Kyrkans lärobegrepp. Deribland må främst anföras
läran om menniskans syndfria fullkomlighet, eller en unde*
detta lifvet möjlig fullkomlig helgelse Denna föreställning ät
vanligen ansedd som Wesleyanska Methodismens enda eller
förnämsta till bekännelsen hörande kännetecken. Methodisterna
öf-verensstämma med Protestantismen i fasthållandet af den grund*
lära, att menniskan rättfördiggöres genom tillräknandet af
Christi förtjenst, och att den rättfardiggjorde bör dagligen
tiHvexa i helgelse. Men de afvika i bestämningen, när
menniskans inneboende helighet fullkomnas, och således segren
öfver synden är fullkomligt vunnen. KathoHkernas lära om
en rening efter döden, i skärselden, finna de orimlig och
stridande mot den H. Skrift. Icke heller synes dem fullt
skriftenlig Protestanternas lära, att menniskan i sjelfva
dödsstunden befrias ifrån syndens rot och känsla, och således
fallkomligt renas ifrån synden: — ehuru blott denna lära,
den enda skrifteilfiga, gifver döden dess sanna och sköna be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
