Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Medicin - [7] Hwasser, Läran om Feber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antingen stärkte eller försvagade o. s. v. Att skingra den
allmänna förbistriug i de medicinska meningarne, som efter
Brow-nianismens fall uppkom, blef ett problem, på hvilkets lösande
naturpbilosopkien försökt sig. Äfven detta försöks inverkan
på medicinen synes mig i många fall tvetydigt. Deremot
hafva Broussais’ skola och den Pa ihologico-anatomiska
haft ett stort och i vissa hänseenden högst förmånligt
inflytande. Den förra hade den stora förtjensten att upptaga det
af de nu nämnda skolorna glömda eller förnekade begreppet
inflammation, men felet att öfverskatta dennas betydelse ända
derhän, att den under inflammation sammanförde nästan alla
möjliga sjukliga företeelser och påstod således att den ej
blott var deutcropathisk utan till och med protopathisk,
hvar-före äfven behandlingen blef för mycket ingripande
antiphlo-gistisk. Den scdnarc har fyllt många af sina föregångares
brister, har högre än förr uppskattat nekroskopien, och således
nogare uppmärksammat den organiska strukturförändringen
efter döden, dessutom mer fullkomnat den differentiella
diagnosen och derjemte noggrann t bearbetat den speciella
nosogra-phien, men förenar med allt detta berömvärda ännu en visa
benägenhet att betrakta sjukdomsprodukien eller den
organiska strukturförändringen såsom ensam utgörande sjukdomen
oeh således dess väsende, eller med andra ord att,
öfverskat-tande det materiella, fästa för litet afseende på det dynamiska
i sjukdomsprocessen. Sålunda hafva de medicinska skolorna
ända från Brownianismeu till den sistnämnda det origtiga
gemensamt, att antingen misskänna eller ock alldeles förneka
det egentliga begreppet af det protopathiska i
sjukdomsprocessen. Men ej nog med att de förnekat krampen och
dege-neration såsom protopathiska, de bafva till och med påstått,
och många påstå ännu, att spasm och konvulsion, tonisk och
klonisk kramp ej äro qualitativt, blott quantitativt olika. Emot
dessa åsigter har Förf. uppträdt och yrkat, att både kramp
oeh degeneration utgöra det protopathiska i sjukdomen, den
förra dess sympathiska, den sednare dess idiopathiska moment,
samt att båda kunna framträda ursprungligen, men att likväl
det degenerativa vanligen är det primära, som sedan
framkallar det krampaktiga sympatbiskt; vidare, att degeneration
all-drig direkt framkallar konvulsiv eller inflammatorisk reaktion
eller genom dem pröfluvium eller suppuratiopi, utan detta sker
medelbart genom det sympathiska eller krampaktiga momentet,
samt slutligen att konvulsion alltid är deuteropathisk, och
således att denna och kramp ej äro, såsom vänligen läres,
identiska utan hvarandra alldeles motsatta begrepp. Den sjuklkftr^
Ffc£Y, I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
