Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Medicin - [7] Hwasser, Läran om Feber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
företeelsen i organerna anser Förf. vara en följd af en qualr»
tativ förändring inom organismens lifsproeess eller sjukdomen,
meu nekar icke, ulun tvärtom yrkar, att denna
sjukdomspro-dukt eller organiska destruktion en gång uppkommen både
kan förvärra ot*h i många .fall förändra sjukdomens
urpprung-liga karakter. —
Förf. anser Stupor, Sopor och Slag vara symptomcr,
hvilka, såsom omedelbart utgående ur hjernans krampaktiga
lidande, stå i samma förhållande till delirium, som kramp till
konvulsion. Hvad dessa protopathiska symptomer vidkommer,
Äro de blott modifikationer af samma lidande, så att stupor
eller det tillstånd, ”i hvilket den sjuke har utseendet af en,
som med förvåning sysselsätter sfg med något visst hela hans
uppmärksamhet fängslande föremål” är blott en lägre grad af
det hjernlidande, som kallas sopor, i hvilket den sjuke år
alldeles förvirrad och oförmögen att »erinra sig sin
föreställning, och detta åter ett mindre än c arus *eller det verkliga
slaganfallet, som åtföljes af ett hastigt upphörande af
medvetandet, den scnsoriella perceptionen och rörelseförmågan. I
motsats till v. Hildenbrand, som anser den fixa
förestäiluin-gen vara d stupor det hofvudsakliga, anser Förf. tanklöshet
såsom dess egentliga psychiska kurakter oeh derföre stupor
hafva sin grund i en förminskning af medvetandets hela kraft
och ej i en partiel stegring af någon dess enskilda funktion.
Yrandet (delirium) åter är enligt Förf. en genom hjernans
erethism bemedlad eller framkallad förhöjning af den
plastiska föreställningsförmågan eller prosopopeen och således ett
reaktionssymptom, som upphäfv«r det krampaktiga tillstånd i
hjernan, som ligger till grund för stupor. Förf. antager
yrandet hafva 5 hufvudformer och ger af dessa en högst
intressant framställning.
Härefter öfvergår Förf. till den traditionella läran om
Crisis och påslår till en början, att dess dubbla betydeke af
afsilning, afsÖndring och af dom eller utslag ingår
ifråu äldre tider i dess medicinska begrepp, så att crisis
hos HippoitnATEs och Galeisus betydde ej blott sjukdomens
förändring, hvarigenom dess utgång afgjordes eller bestämdes,
utan att den äfven innebar, att denna förändring endast var
möjlig geuom en stegring af se- och exkretioncrne,
hvarigenom sjukdomens produkt afsöndrades ur kroppen. Detta sitt
påstående styrker Förf. med Galeisi egna ord. Vidare yrkar
han, att i de gamles defiuition af crisis ”att den äfven kunde
bestämma dödlig fttgång eller förvärra sjukdomeu” ligger ett
falskt uppfattande, en förvridning, som är helt och hållet
oförenlig med deras tydligt uttalade föreställningar både om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
