Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [28] Adlersparre, Smärre Samlade Dikter - [29] Danske Klassiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”led gom oa en engel skulle lida qual”; detta såges, vi upp*
repa det, om Stagnelius, om det dystraste skaldechaos, som
Sverges litteraturhistoria har att uppvisa, om den hemskaste
menskliga sorg, som en diktartunga uttalat. Det heter om
honom vidare:
”byar en stor poetisk tanfcc träder
i dagen fram, lian vittnar om din lyra (!!)
Thorild kallas ”kafvande” (!) med "episk” sång (sid. 38). Hvad
menar då Hr A. med Lyrik? Hr A:s Huss och Byron äro
båda något helt annat än Huss och Byron i verkligheten.
Men, skall man fråga, kan en samling af poesier med
de brister, som bär ofvan blifvit anmärkta, icke ändå ega
förtjenster att uppväga och försona de förra? Måhända! Men
der de här finnas, äro de så kringhvärfda af svagheter och
fel, att de endast synas hafva tillkommit för att gifva relief
åt de sednare. Hr A. behöfver framför allt studier, för att
sjelf komma till insigt af och kunna rätta de fel, som vi här
anmärkt och som han utan tvifvel nu anser oss hafva med
af-vogbet och orättvisa honom påbördat, eller ock måste han
öfvergifva hoppet att någonsin i vår vitterhets häfder vinna
ett högre rum än den i afsigten förtjenstfulle, i utförandet
vaniuägtige, dillettantens. M—M.
[29] D unske Illussikcr. Fahlun, P. A. Iluldberg,
1841. 8:o.
Tilltaget att, under ett försåtligt åberopande af den
”vin-skap och förtrolighet”, som i sednare tider börjat närmare
förena Sverges och Danmarks vetenskapsmän och litteratörer,
genom ett eftertryck af graurikets utmärktaste författare
råna hvad dess Litteratur eger dyrbarast, blef redan vid dess
första kungörande af en och annan Tidning stäinpladt så som
det förtjenar. Då Utg. likväl icke deraf låtit afskräcka sig
från att fullfölja sin plan, anse vi det tillhöra hvarje
samvets-grann t organ för den periodiska pressen att i sin mån, genom
ett öppet brännmärkande af detta företag, söka afråda
Allmänheten från att vidare uppmuntra dess fortsättning. Så
länge Folkrätten icke ännu tagit den litterära egendomen i
sitt hägn, — att den i en icke alltför aflägsen framtid kom^
mer att göra det, låta flera företeelser hoppas, — eller så
länge icke ens emellan de genom språket närmast besltigtade
staterna några traktater i detta afseende ega rum, gifves för
sådana fall som detta intet annat medel, än att vädja till
Allmänhetens rättskänsla. Vi hysa om denna för god tanka, för
att tvifla det hvarje vän af Litteraturen lika litet 6kall viljm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
