Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [28] Adlersparre, Smärre Samlade Dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få "skåda diktens genius”, ock inom samma stanza erkänner
han att han ”ofta tryckt honom till sitt hjerta.” Således ett
slags blindhockslek med sångens Guddom. Sid. heter det
äter om Linné:
”som för det skönaste hSr lefde bara,
och dog för det.”
Han lefde således icke ”hara”, utan han dog äfven. Eller
hörer ”bara” till det skönaste, så tarfvar konstruktionen en
förändring. Men Hr A. är ingen mästare i konstruktionen^
Samma sida:
”så rent som daggens tårar då de trilla
från liljans kind på ffärilyingens gull.”
Förutsatt att daggen brukar ”trilla” från liljans kind på
Qä-rilvingen, så måste likväl derjemte antagas, att daggen just då
är renare än eljest, alldenstund renheten här är
hufvudhe-greppet, hvaraf liknelsen endast är ett försinligande; i annat
fall är den sistanförda versens hela grannlåt ej blott onödig,
utan rent af opassande. Sid. 56. är
aftonrodnan genomskinlig
af solens glans och englahufvu’n små.
Sid. 85. är Författaren
en afskedssuck från blommorna i söder.
Sid. 91. är Paris en ”kloak” med vederbörligt tillbehör af all
möjlig smuts, och i samma andedrag ”måste man medge”
att du ar, Paris,
Det enda paradis som jorden äger,
Men notabene såsom Eden var,
Förr’n Eva bitit i det sura äpplet.
Vi skulle vilja förstå andemeningen af detta ”Notabene.” — Sid.
122. stämmas ”harpor till en Olympiad.” Olympiad var ett
tidsmått hos de gamle, Hr A.! — Sid. 122.
”bilda sig, som blommorna” (?)
Sid. 147. ”kärlek, ingångsspråk i ljuset! (!)
S. s* ”aftonrodnans gull i öster” — (I!)
Men Hr A. har äfven begått historiska misstag.
Thignar-männen, Hr A.! voro icke sådana som företrädesvis infunno
sig på Ting, således icke ”Tingnar”-män (sid. 28) utan
Konungens hoffölje. Bautastenar voro icke domarstenar, Hr A.!,
utan grafstenar. Om Hr A. är säker på, att Olof Skötkonung
var den förste Konung ”i Sverge som dyrkat hvite Christ”, så
kan han dock vara lika säker ”att han icke var den, som
ned-vrok Hednaguden i templen aldrasist,” — Hur vet Hr A.,
att Caesar var äregirigare än Napoleon? — Hr A:s
karakteristiker äro olyckliga. Sid. 11. säges om Stagnelius, att hans
poesi var: ”En rik, romantisk verld i ljuflig klarhet”, att han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
