Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Skön konst - [30] Drake, Elementarkurs i Harmoniläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tills dato. — Vi fråga nu, finnes, för en sannt ändamålsenlig
och rationel method, någon högre och vigtigare fordran än
den, att, när utgångspunkten en gUns blifvit rätt fattad, der*
ifrån, såsom det allmännaste och enklaste, fortgå till det
speciellare och mer sammansatta, med det oeftergifliga beting
likväl, att allt efterföljande med största möjliga konseqvens
härledes och förklaras ur det föregående? Hvad är, vidare,
musikens theori annat (de f&, pä rent mathematisk kalkul
grundade lagar, som man i tonkonsten velat införa, äro
alldeles oväsendtliga för musikens egenskap af skön konst) än en
faktisk exposition af örats (d. v. s. det musikaliska sinnet i
sin yttring af fri produktivitet och receptivitet) egna lagar,
en historia om örats sjelfutveckling och sjelfbildning ifrån det
första enklaste, obestämda begreppet om ton, ända till
harmonilärans mest invecklade förhållanden? Ar nu detta
er-kandt, samt den sanningen derjemte medgifven, att, af alla
den praktiska musikens discipliner, sångläran är den, som å
ena sidan trognast m&ste uppsöka och följa örats
utvecklingsgång, under det den, å andra sidan, äfven blir för detsamma
en stärkande och helsosam gymnastik, så torde det lätt inses,
att methoden för elementarbildning i harmoniläran i det
närmaste — synnerligen i de vigtigaste punkterna —
sammanfaller med en, från örats egen natur härledd, tonträ
ffningsme-thod. Huruvida vår Förf. låtit leda sig af denna grundsats,
öfvertygar oss en blick på uppställningen af det ofvan
antydda innehållet. Här saknas visst intet ämne, som bör finna»
inom gränsorna af en elementarbok, men i hvilken ordning
förekomma de? Huru vill man begära, att eleven — ännu
naturligtvis, både till öra och förstånd, nybörjare — sjtall
kunna uppfatta t. ex. hela §. II (om Intervaller), som,
obe-räknadt den häfdvunna inkonseqvensen vid bestämmandet af
begreppet om förminskade intervaller, ännu är för hans
hittills gjorda framsteg alldeles öfverflödig. Ty utan att. alls
belasta elevens minne med denna massa af kors. och b9 som
för honom ännu måste blifva obegriplig, kan man fullt
tillfredsställande för honom framställa läran om både den kon*
sonerande och dissonerande grundharmonien med dessas
vigti-gaste omvänduingar, blott med tillhjclp af den enkla
diatoni-ska dur-skalan (123A4o67A8) samt efter utredning af de
intervallers beskaffenhet, som i densamma förefinnas (nemligen
stora och små sekunder, terscr, sexter, septimer — rena
och förminskade qvinter — rena och öfvers tigande
qvarter). Detta blott till exempel; flera dylika oegentligheter
och misstag vid uppställningen finnas. Men vi upprepa ännu
en gång vår försäkran: det är icke specielt mot Hr Draks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
