Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - J...., H. Om Lagförbättring under 17:de Århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barn, efter bvilket beslut Svea Hofrätt, hvars hemställan gaf
dertill anledning, utfärdade en dom8), som fjenade till giltigt
prejudikat inom dess jorisdiktion, men hvars stadgande, för
att äfven inom Åbo Hofrätts blifva iakttaget, fordrade att 54
år derefter, genom K. Br. den 27 April 1667 *),
före-skrifvas *).
Men äfven ntan omedelbara anledningar af speciella
ca sus hemställde Hofrätterne till Regeringens afgorande
frågor om rätt lagtillämpning och om lagskipningsordningen. Ett
exempel af sådana allmänna hemställanden lemnade Åbo
Uofrätt genom några den 10 Maj 1655 hos Regeringen
anmälda fråge-punkter, mestadels rörande processuella
förhållanden *). Genom Regeringens deraf föranledda beslut
stadgades ibland annat: att Lagmanssyn vore hvad i 26 Kap. B. B*
L. L. kallades Landssyn, att derifrån vad till Hofrätt ej egde
rum, samt att Hofrätterne icke finge med några syner sig
befatta, med mindre det blefve dem specialiter och för särdeles
orsaker af Regeringen ålagdt *); — att för urminnes häfd,
hvilken allena, men icke annan långlig oklandrad besittning,
skulle göra bevisning från rå och rör eller andra lagliga skäl
kraftlös, borde anses den, som vore 65 år gammal; — att
då edsöresbrytare ej ägde lösören, hvaraf böterna kunde
utgöras, utan endast jord eller annan fast egendom, finge denna
gå, såsom det kallades, till sköfiing, dock så, att bördemän
skulle hafva makt att deu efter dess värde igenlösa, men att,
när sådana förbrytare hade intet att böta med, komme de att
försändas till Konungens Slott och gårdar att der arbeta,
efter den Ordning, som Regeringen ville härom vidare
bestämma; — att när någon gröfre missdådare, som under en
längre tid varit förrymd eller hållit sig undandold, sedermera
igenkomme, Hofrätten egde att taga i betraktande brottets
grofhet, och derest ”exilii” långvarighet kunde pröfvas
någorlunda svara deremot, då låta honom behålla lifvet och slippa
med penningeböter; — att icke ens i sådana brottmål, der
oqvädinsord blifvit åtalade, ändring af Under-Rätts utslag
finge hos Hofrätt sökas genom vad, utan endast per
supplica-tionem eller, såsom det nu heter, genom besvär 7).
*) Just. Wcrket s. 871.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
