Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - J...., H. Om Lagförbättring under 17:de Århundradet - Anmärkningar och upplysningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1693 pp. 44, 48 tamt Nordstrom, Svenska
Samhällsförfattningens Historia II: 864.
3) Flere bland frågepunkterne röja, genom anförande af Finska
förhållanden, sitt ursprung från Åbo Hofrätt.
•) I brist af andra medel till löner och belöningar åt Erabets- och
Tjenstemän, äfven åt högre och lägre svenske och utländske
Befälhaf-vare för krigsfolket, blcfvo häradsrätter, hvilka den tiden inbragte
betydliga räntor, dem förlänade. ,
*0) Den framställda frågan, hvaröfver Presidenterne och
Assesso-rerne sig yttrade $ utvisar, huru man då ansåg Nämndens befattning
rätteligen böra, till likhet med den Engelska Juryns, bestämmas. Den
lyder så: ”Synes, att de Lagläsare aldrig tillfyllest pliktaknnna,
livil-ke understå sig sjelfve allena, Rätten förutan, sakerna examinera och
derå dom gifva, hållandes sådane, som Rätten bekläda, for nulliteter
och eljest bisittjade skuggor, hvilke likväl först borde ex actis
ctpro-batis secundum conscientiam judicera och igenom Domaren sin mening
framsäga; sedan bör då Lagläsaren den dirigera och moderera efter
lagen, såsom circumstantierne kunna medgifva och tillåta."
tt) Det var ej bestämdt, antingen edgärdsmän skulle bekräfta
sannfärdigheten eller endast trovärdigheten af partens ed. Det
sednare, redan yrkadt i 54:de domarereglan, ansågs ock nu vara ”med
deras samvete mera likmäktigt.”
**) Ånnu var icke den ordning stadgad, att en vädjande eller
revi-sionssökande part skulle å viss dag inställa sig vid den högre instansen
med sin hufvudsakliga inlaga. Vadet eller revisionsskillingen
berättigade honom blott, att hos den högre eller högsta Domaren söka
stämning å sin vederpart.
13) Det af Kon. Gustaf Adolph redan beslutade och här yrkade
Mandatet rörande barnamord utfärdades först den 25 Febr. 1688.
Det ligger till grund för 26 Gap. i §. M. B. i 1734 å?s lag.
**) Det var denne man, som snart efter stiftelsen af Svea Hofrätt
blef utnämnd till cn bland dess Assessorer, men förklarade, att han,
bfildre än att emottaga detta embete, ville mista hufvudet. Han blef
dook sedermera först Assessor i Åbo Hofrätt och derefter Vice
President uti Jönköpings. Han synes ej hafva saknat skicklighet, och torde
kana vägran att inträda i Svea Hofrätt, icke hafva härrört från någon
känsla af ovärdighet dertill.
*5) Enligt Kon. Gustaf Adolphs förslag till Rätteg. Ordinantien 1614
skulle Lagmansting hållas innom hvart härad årligen; men Ständerne
begärde att ”för den myckna tunga, besvär och gästning”, som förorsakades
undersåtarne genom de många Ting och Möten, hvilka höllos i
Lands-ändarne, LagmansTånget i hvart härad -icke måtte hållas oftare än
.hvart tredje år. Konungen förklarade sig väl kunna lida det, ”men
4tt H. K. M. hafver nödigt aktat sådant hvart år att ske, det hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>