Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - J...., H. Om Lagförbättring under 17:de Århundradet - Anmärkningar och upplysningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. K. M. gjert kke f5r någon sin privata fördel* skull, utan på det
lag ocli rätt idkeligen måtte administrerad y ar da.11
16) Detta förslag lärer ej hafva varit Regeringen behagligt; Ty i
IVordinska Samlingen finnes ett utdrag af Svea Hofrätts Protoksll dea
4 Mars, 28 Junii och 6 Julii 1645, då, i närvaro af RiksDrotsen,
efter föregångna öfverläggningar, omsider beslöts, att "alle
Auscultan-ter den ene med den andre skulle afskaffas och derefter icke mera
antagas, för de s*ora inconvenientier, som deraf följde och den molest
och besvär, som Kongl. Rätten af dem hade, såsom särdeles och
isynnerhet efter som den Kongl. Regeringen sådant för rådsamt befunne
och aktade." Bland skälen till detta beslut anfördes ock, att ”mycket,
som borde vara fördoJdt, blefve igenom Auscultanterne uppenbaradt,
och eljest finge ock dörren, när något synnerligt förehades, aldrig sti
igen." Märkvärdigt är, att ibland de i HofrättsProtokollet anteekuade
Ledamöter, som nu ville afskaffa Auskultanterne, voro trenne, hvilke
nyss förut deltagit i Kommissionens tillstyrkande, att sådane måtte i
alla Hofrätter antagas. Det illiberala beslutet ägde ej länge bestånd.
17) För detta tillstyrkande anfördes såsom skäl, attUnderRätternes
anseende förringades derigenom, att de måste döma till svåra straff,
som dock alltid af Hofrätterna och Konungen mildrades.
18) Rådet och äfven Hofrätterne dömde stundom till sådane
peni-tens-böter, hvilka hade i den Canoniska Rätten sin ursprungliga grund.
*9) Efter Landslagen, 20 Kap. G* B., voro endast fader och moder,
men då de ej funnes i lifvet, närmaste skyldemän berättigade och
plik-tige att vårda och förvalta omyndiges gods (tutores legitimi).
Betänkandet i denna punkt framställde angelägenheten att äfven tutores
IV-stumentarii, näst efter föräldrar, och, i tredje rummet, dativi (d.8. af
Domaren utsedde) måtte erkännas. Det antog förmyndares frihet från
ansvar för skada å bamagods, när de vårdat det som sitt eget, ocb
"ej svek eller lata culpa derunder spelat." Dessa grundsatser
godkändes och utvecklades sedermera uti 1669 års FörmyndareOrdning,
hvarifrån de öfvergingo i 1754 års Lag.
*0) Landslagen stadgade endast i KyrkoBalken om Testamente, men
ej i annan betydelse, än den af själagift. I samma mening har ordet
testamente blifvit nyttjadt i Författningar om likstod, och nyttjas
ännu af allmogen vid gåfvor till kyrkan ur sterbhus.
*1) Begreppet om urminneshäfd sväfvade länge emellan särskilda
tidsbestämmelser, intill dess den här föreslagne definitionen småningom
blef allmänt antagen. Den upprepas i nära samma ordalag uti lit
Kap. I g. J B. af 1754 års Lag.
**) Bengt Baaz (adlad E&enhjelh), som varit LagKommissionens
Sekreterare, skref om dess arbete till FfalzGrefven Joda.iv CASinia, den
25 Mars 1645. "Den öfverlefvererade Tractat * de samtligen VafVa
förfärdigat, behagade till en del Regeringen, och till en del vav
di-sputerlig, hvilket afle samtligen coram Begimtne deffenderade, oeh sVft*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
