Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Arfwidsson, N. Bildande Konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än många af hennes stora samtidas, hafva dock ingenting märkligt
i utförandet. Åt ”Carl XI såsom Apollo” skulle vi vilja gifva
företrädet bland de fyra exponerade taflorna af hennes hand.
Af David von Krafft funnos fem porträtter; hans kulör,
stundom imiterad efter Ehrenstrahls utan att uppnS den, har
dock verkliga förtjenster, hans karnation har hvarken Ers
sanning eller fägring. Hans draperier, lika stillösa som
dennes ofta voro, äro hårdare i behandlingen. Porträttet af
Nocodemus Tessin, rått, hårdt och fult, är kanske det mindst
lyckade; Carl XIl:s är det bästa af de fem. Porträttet af Horn,
lätt och mjukt måladt, har en särdeles fadd expression.
Det enda arbete af Dahl, som förefanns, var ett vackert
porträtt af E. Brenner. Att döma af denna tafla, stod han
i stilens renhet, uttryckets ädelhet, ej obetydligt Öfver oeh i
penselns mjukhet och lätthet åtminstone i bredd med v. Krafft.
Lebtbckes bataljstycken äro vidt bekanta och höra
otvif-velaktigt till våra bästa inhemska konstverk. De fyra, som
Expositionen egde, gåfvo dock icke, efter vår Öfvertygelse,
ett fullständigt begrepp om denna konstnärs förmåga. ”Tåget
öfver Bält” är alltför betydelselöst uppfattadt att vara värdigt
ämnet och målaren. Ett isfält, — hvars is kunde vara ändå
bättre — och symmetriskt ordnade troppafdelningar på
af-stånd; i förgrunden några icke särdeles uttrycksfulla figurer,
det är alltsammans. Af de Öfriga tre föreställde ingen, så
vidt vi minnas, någon större slagt ning, der mångfald och
rikedom i komposition och behandling af episoder kunde
ifrå-gakomma. Bäst syntes oss N:o 28, en strid mellan tvenne
ryttare. Hästarnes vackra former, lifvet och rörelsen både
hos dem och deras ryttare, luftens lätthet och
genomskinlighet, vittna om ett mästerskap, som icke heller förnekar sig 1
N:is 26 o. 29. Den grå hästens ryttare på N:o 28 är likväl
mer än lofligt misslyckad i sina proportioner.
Adam Behn var dverg och har målat dvergtaflor — i
dimensionen, icke i andan, om man får döma efter den tafla,
som här förekommer af hans hand, och vid hvilken vi tro
att man i allmänhet alltför litet fastat sig. Den föreställer
*’Konungarnes tillbedjande”, och är den ett original af Behn,
måste man tillstå, att han i verklig konstnärsanda stod långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
