Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Arfwidsson, N. Bildande Konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att den skulle ge hemskhetens stämpel åt en figur, den han
ej trodde sig om att förläna all den gräsliga energi
situationen fordrade. Så torde han ock känt behofvet att medelst
färgspelets och ljusdunklets tillhjelp dölja en mindre säker
teckning ocb derföre äro bans konturer s& ofta svåra att
noga följa. Derföre ock, kanhända, insvepte ban alla sina taflor
i denna genomskinliga ljushinna — om jag så för uttrycka
mig — som ger dem ett så magiskt tycke, ehuru den
strängare kritiken ej torde kunna godkänna den. Karnationen i
Abels kropp är bland det yppersta ocb har ett tycke af
Ru-bens, när denne ej dessmer använder sina blå teinter.
Förkortningen i samma figur är bland de saker till och med hvarje
profan, som ville anses veta något om Expositionen , måste lära
sig utantill. Abels hufvud är ädelt, ställningen med armen
till hufvudkudde måhända litet sökt och sirlig. Om
grupperingen i ”Abel och Kain” af skäl, som till en del ligga i
ämnets natur, är ungefärligen ingen, så är den så mycket
talangfullare utförd i ”La Charité Romaine.” Det är en
innerlig känsla i denna tafla; men figurerna bafva mera behag än
djup i uttrycket. N:o 89, ett gubbhufvud, skulle man tro
vara ur Rembrandts skola. 1 färgens behandling är det svårt
att hinna längre; likaså att vara obestämdare i teckningen, åa
hvad denna tafla utvisar. En ypperlig genretafla är
”Skomakaren” och visar hvad Pilo var i denna väg. Den naivitet
och godlynthet utan all effekt, som ligger i figurernas uttryck,
intager på det högsta och behandlingen af denna interiör är
hvad den borde blifva under Pilos hand.
Alexander Roslin var en berömd porträttmålare på sin
lid, men tiden var maniererad och det var han äfven. Hans
J&arnation har en sirlighet och en glatthet, som säkert
mången än i dag tycker om, men som ej är naturens,1 den af en
lefvande, frisk blodmassa genomspelade menniskokroppens.
Hans penslade ögonbryn ocb koketteri uti miner och drägf
röja ingen allvarligare uppfattning af konsten, ingen snillets
eld; men talang är der på sitt sätt, någon gång verkligt lif
och qyickbet, t ex. i N:o 104.
Något, men mindre smittad af sin tid är äfven Per Krajtft.
Hoas ”Tyeuueb*rn’V ehuru lHet prefiösa oeh slickade» åfo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
